Melancholia och Sherlock Holmes 2. Diametralt olika genrer, men ack så bra. Vilken finess, vilka filmupplevelser. Storslagen regi kontra storslaget äventyr. Och, upplevelsen av Melancholia sitter fortfarande i trots att jag såg den på tåget mellan Sundsvall och Stockholm, och en dags arbete och en annan film har kommit emellan. En fantastisk film. En melankolisk film. Absolut inte en feelgood-film, helt tvärt om. Men en film som sitter kvar på näthinnan. Jag tror att jag kommer att drömma mardrömmar eventuellt. Storslaget skådespeleri också. Kirsten Dunst är en favorit och Kiefer Sutherland är en storfavorit och Alexander Skarsgård är bara så vacker. Och jag gillar Lars von Trier.
Och oj så många kända svenska namn i storfilmer där borta i amerikat nuförtiden. Jag har ju Mission Impossible 4 att se fram emot också. Hoppsan, tänker ni…nu tror hon att hon är filmvetare också. Finns ingen måtta…men jag är rätt bred må jag säga i min filmsmak… Mysko filmer ser jag helst själv och äventyr vill jag dela med andra. Denna gång delades Sherlock Holmes-äventyret med Mange. Jag tänker mig att dela en del fritid med honom denna stockholmsvistelse. Innan bion käkade vi pasta Franco på Café Milano. En klassiker. Jag gillar Mange, och jag gillar Café Milano. Ingen av dem läser dock bloggen, tur jag har sagt det åt dem då så att de vet det ändå…
Jag passade på att köpa ett par broddar idag eftersom jag är en kärring som är rädd om mina fötter och ben och lårbenshalsar. Man måste börja tänka sunt nu när man börjar komma upp i åren…hugaligen… Jag slarvade ju bort de jag fick i julklapp av Fredde. Mycket klantigt av mig. Men nu har jag nya.
Just nu njuter jag av att sitta i min lägenhet i Sthlm och bara filisofera, dvs skriva här på denna sida. Stockholm är rätt fint ändå. Och Juni är rätt fint. Möjligheten att vara på båda ställena känns också rätt fint. Nu har jag skrivklåda. Jag ska ta och klä mina tankar och funderingar i ord lite mer privat kanske? Innan jag började titta på filmen på tåget så skrev jag rätt så många rader med funderingar. Det kanske blir en bok till slut ändå. Flera böcker. Jag har tre parallella berättelser på gång. Alla tre är stora äventyr. Den första handlar om mig själv (men den kommer ut under pseudonym), den andra utspelar sig på riddartiden och blir ett rafflande drama och barnförbjuden när den kommer ut på film, eller kanske inte förresten, det vore coolt om den skulle komma att stå i hyllorna på Sci-Fi-bokhandeln i Gamla Stan, den tredje är ett romantiskt äventyr som tilldrar sig i nutid. Varför skriva utkast till en bok när man kan göra det till tre?
Man ska sträva efter att förverkliga sina drömmar. Vilken är just din dröm? Min är att få en bok (tre böcker) utgivna, att sälja tavlor på Juniskär Café på somrarna, och att få utlopp för mina aggressioner i en smedja av något slag. Jag kanske får börja med blacksmithing…banka på järn, det vore nå´t det… en smedja, svettigt, eld, banka… Smida en ring i guld, silver och järn. Aurum, argentum och ferrum. En ring som representerar energi, kvalitet, styrka och hållfasthet. Bilden av den ringen har jag i sinnet. Och jag är helt övertygad om att den skulle bli snygg. Det var därför jag började på silversmideskursen en gång i tiden. Det verkade enklast att börja med silver. Kursledaren sa att “Det är för svårt!” Hon känner inte mig…
Det här blev djupt.
Här kommer en Sergels-Torg-bild. Suddig. Kass iPhone.
Nu ska jag klappa ihop här och sova. Det är tisdagnatt. På torsdag fyller jag år. 51 år. Helt absurt.
Senaste kommentarer