Like this:

Levererar här ett gäng korniga bilder från vår månskenspromenad igår kväll. Korniga, ja, men förstå att det blir bilder ändå utan mer ljus än fullmånen med denna underbara kamera som jag fick av Mange innan jag skulle till Frankrike förra hösten. Det var ljust som på dagen i ett fantastiskt månsken och himlen fullkomligt strålade av alla stjärnor. Stefan sa “Kom nu så går vi ut i skogen, det är en härlig måne…” “Du är inte klok” svarade jag. Ingenting och absolut ingen har tidigare fått mig att ge mig ut i mörka skogen mitt i natten förut (nåja…kl 21.00…)

Men ut kom jag. Adrenalinet pumpade när vi vek av mot skogsstigen. Donk donk sa det i öronen och jag var ganska så rädd (läs livrädd) Jag var tvungen att ideligen vända mig om för att kolla om varulvarna nafsade mig i hasorna. Jag väntade mig att se lysande ögonpar mellan träden och skuggor av alla de slag. Men det jag såg var snö som gnistrade (ja det är sant) i månskenet (några gnistringar har fastnat på bild) och månskuggor av träden och månen, ja den lyste som en lampa däruppe i skyn.

Jag upplevde ett sk “moment” därute på Bergafjärden. En tunn ishinna, det kluckade vatten under isen och allt var som sagt gnistrande. Och ljust. Jag som är norrländska men blir helt lyrisk av månsken! Jaja, jag säger då det. Jag har bott för länge i Stockholm, men även här inne i Sundsvall så är det sällan man ser detta. Livet på landet, det är det riktiga livet!

Hemma på gården igen. Banken står och funderar vad det är för knäppisar som kommer från fel håll för att släppa in honom i stallvärmen

Nu är det morgon, fortfarande mörkt (månen har gått och lagt sig…) det är -13 grader ute, vedspisen sprakar, elementen är skönt varma, jag har huset för mig själv och ska snart ta itu med jobbet på allvar. I morgon bär det av mot storstan igen.