Tur att jag sedan tidigare bokat nattåg. Hur skulle det ha gått att flyga med benet i paket? Men det var svårt att sova, trots att jag hade 1:a klass hytt, egen kupé och egen toa. Sådär lagomt besvärligt att ta sig in på toan…
Fredde kom och mötte mig kvart i 7 i morse, vi tog en kopp kaffe och en liten macka och sen drog jag iväg till St Görans sjukhus. Efter 4 timmar och en röntgen fick jag höra till min stora häpnad att jag inte alls brutit något (han hade tydligen inte kollat Åre-röntgenbilderna jag hade med mig…) utan att jag hade en liten benflisa från en ”gammal skada” !!! Stick och göm dig sa jag…typ…
Efter ytterligare 7 (!) timmar (utan mat och dryck för helt plötsligt skulle jag opereras sades det !!!) och en magnetröntgen så visade det sig att jag har 5 brott i foten, två större och tre krossbrott på ovansidan foten. Så det blev ett sånt där bautagipspaket av halva benet. Det känns som att det väger 100 kilo. Och inte behövde jag opereras inte.
Efter 12 timmar på akuten fick jag slutligen ett intyg där det stod att jag varit i Mora och inte i Åre! Jag höll på att bli helt vansinnig. Nä, jag var vansinnig när jag slutligen skulle använda mitt Färdtjänskort och åka gratis hem, väntetiden skulle vara 50 minuter…nänä sa jag och betalade en snabbtaxi hem.
Alltså ska det vara så på sjukhus??? Ni skulle bara veta allt jag hört och sett idag. Två skift har jag avverkat och massor med patienter har kommit och gått, och jag var bara sååå less och hungrig och skitirriterad helt enkelt. Plus att jag hade ont. Och så tänkte första doktorn skicka hem mig med en elastisk binda…ja jag säger då det.
Nu ligger jag här och blir småförbannad igen. I morgon ska jag dyka in i försäkringsdjungeln. Just nu ska jag fundera på hur jag ska sova med en 100kilosklump kring benet. Bilder på nya gipset kommer i morgon – jag förstår att ni längtar efter att få se
I sovkupén: (har ett foto på toan i kupén också men det ser inte så särskilt trevligt ut så det lägger jag inte upp. Jag hade ju egen toa som tur var, men det var 2 dm kant upp till den så det var lite besvärligt att krångla sig upp dit så att säga…)



[...] 3, det gick bra att springa ända tills dess att foten (den bedrövliga foten… ) vek sig. http://mammalenblog.wordpress.com/2009/09/18/helt-galen-efter-12-timmar-pa-nattag-direkt-foljt-av-12… Spännande sedan med litet propellerplan till Jkp. Skuttigt och hoppigt. Men fram kom [...]
av: Jönköping igen « En salig blandning av allt möjligt den november 22, 2011
, kl. 1:30 e m