Ett himla flängande har det varit den här veckan. Eller förra veckan kanske är mer korrekt att skriva nu när det är tidig måndagmorgon en ny vecka. Den här veckan. Äsch vad struligt det blev…

Hursomhelst så flängde jag iväg till Uppsala förra veckan och försökte jobba. Det gick förvånansvärt bra att jobba och det var jättekul till och med. Kanske berodde på att jag hade en kollega vid min sida som tog hand om allting…

I lördags satte jag mig på ett flyg till Ronneby för att vara med på Ester&Jonas stora 40-årskalas! Sån tur att jag kom iväg, jag var ju lite orolig där ett tag innan jag fått bort gipset – tänk om jag inte hade kunnat åka! Men det gick så bra så! Lite konstigt bara att ta på sig finklänningen, toppa med kryckor, och så Birkenstock på fötterna…

Ett härligt kalas, god mat, trevliga gäster och en otroligt varm och generös familj som värdar – TACK!

Men alltså jag har missat totalt det här med att det är ordentlig höst nu. Eller förvinter kanske det heter. Det är ju svinkallt! Detta faktum blev ytterst påtagligt när jag stod på Hässleholm C och Öresundstrafiken hade sett till att jag missade tåget från Hässleholm till Stockholm…brrr…. Strul med biljetter till nytt tåg, jag fick byta plats 4 gånger till Sthlm…smidigt med kryckor och alla attiraljer…

Utsikt från tågfönstret:

Nu är det som sagt tidig måndagmorgon, ladda för ny vecka på ett nytt Scandic… Och så måste jag hinna fixa klart här hemma också med alla nya utrymmen…å hej å hå…

Tre positiva saker som hänt sen sist:
1) Esters kalas!
2) Jag har klarat av att resa omkring utan hjälp
3) Foten blir mindre och mindre för varje dag

Igår ”promenerade” jag på stan! Syftet var att handla ett par skor. Man skulle kunna uttrycka det som att jag var ute efter fotbollsskor. Fotbollsskor för att foten är stor som en fotboll.

Egentligen ville jag handla sådana här:

Men det fick bli sådana här:

Ett par herr-Reebok…dessutom i ett par storlekar större än min normala. Så den vänstra skon glappar trots hushållspapper i tån, och den högra klämmer som en…ja jag vet inte vad.

Men jag står stadigt iallafall och det funkar. Men inte har jag speciellt snygg gångstil, jag vaggar fram som en anka. Och ONT gör det, men det funkar.

Var går jag omkring då? Jag går omkring på ett Scandichotell. Jag har tre scandic-veckor framför mig nu, så det är bara att träna. Jag ”gymmar” på morgonen efter mitt träningspapper. Hoppas på att kunna släppa kryckorna snart.

Och det är väl tur det…tänk om jag skulle börja gå baklänges istället?

Inomhus och gymmat idag. Jag vickar på tårna, jag vickar på foten, och jag sträcker ut vaden. ”Vadmusklerna” är liksom en tom påse med fett i…och foten ser ut precis som en gummihandske när man har blåst in luft i den.

Annars är det bra

Förstå: JAG KAN GÅ!!!! Visserligen går det väldigt väldigt knaggligt, och gångstilen är typ hasande myrsteg, men ändå – GÅ! Inte hoppa utan gå! Jag var uppspelt som en, ja jag vet inte vad, där på ortopeden i förmiddags. Och sen när gipsmannen sågat bort gipset så började jag storgrina istället. Jamen det var en för ynklig syn det lilla lilla smala benet och en vrist i storlek med tummen (överdrift…) och så en svullen klump till fot. En färgglad klump. Röd/blå/lila/brun. Och hårig. Inte klumpen/foten men benet…

Nåväl, det blev en taxi (fatta att det är jag som håller taxi 020 flytande theese days) en taxi hem och badkaret direkt! E n  s å d a n  u n d e r b a r  k ä n s l a att få bada! Sist jag badade var 15 september och då var det i Gevsjöströmmarna…med våtdräkt på…

Eftermiddagen tillbringades i soffan kliandes på benet!Ljuvligt!

Sedan kom Mange och vi åt biffar och så bio på Rigoletto - This Is It! Det kändes som ett ”avslut” liksom. Och så kom det en och annan liten tår också. Mer skriver jag inte om filmen för jag är fortfarande helt uppfylld av den. Taxi till bion förstås (11:e taxiresan denna vecka…) och klart olämpligt att gå på bio med en klumpfot, men vad gör man inte…

På tal om Rigoletto…det hade varit galapremiär strax innan – Vince Vaughn hade trampat omkring där på scenen strax innan!

Tre positiva saker som hänt idag:
1) Jag
2) kan
3) gå!

Hur Långsamt Som Helst – fråga mig, jag vet! Jag väntar på att klockan ska sega sig fram till 9 nu på morgonen så att jag får sätta mig i taxin till sjukhuset och få domen om foten. Förhoppningsvis så ryker gipset, men man kan ju aldrig vara riktigt säker…Om ärligheten ska fram så är jag faktiskt riktigt nervös. Hur ser benet ut där innanför gipset? Snart får jag se. Kanske…

Fin i håret är jag iallafall. Jag gjorde ett uppmuntringsbesök hos Linda på Kruse&Co på Sibyllegatan igår, jag kryckade mig upp för trapporna och fick sitta i massagestol och allt. Och på köpet blev jag blond och fin i håret igen! Livsandarna återvände en smula kände jag

Tick tack tick tack…tick…tack…..Öka!!!!!

Jag ser en båge av ljus när jag drömmer…eller kanske är det en regnbåge? Och vid slutet av regnbågen står en skatt…en kruka fylld med rent guld…en skatt…plötsligt hoppar doktorn upp ur krukan och viftar lite över foten och säger att den är hel…gipset är borta, inga körsbärstomater till tår, utan foten är hel och fin…och så skuttar jag upp ur sängen och hoppar omkring som en toka och sedan springer jag ut och plumsar i alla höstlöven

Drömmar…

Ljusbåge? En ljusbåge uppstod tydligen av kortslutning i kontakten bakom spisen i lördagskväll när Maja och jag satt och drack vätska och jag fumlade omkring med vätskeglaset…det sa PANG och allt blev kolsvart. Det var bara te å springa upp till vaktis och be honom byta huvudsäkringen. Sådär lagomt pinsamt…speciellt som vätskan gjort tydliga vinröda spår bakom spisen på sin väg ner mot kontakten…

Maja kom alltså som en räddande ängel till mig i fredags!Vi startade med en rullstolssväng ute i Täby Centrum. Härligt att få bli körd dit näsan pekar och klämma och känna på saker&ting. Jag inhandlade en ny hallmatta av pur glädje! Mange kom på kvällen och kollade Idol, åt entrecote, och packade ihop det sista av sina prylar som vi (Maja) sedan levererade till honom på lördagen.

Lördagen ja…tro´t eller ej, men det blev ännu en dag på IKEA. Denna gång lite kortare dag än häromsistens. Lite kompletteringar bara. Därefter var det dags att fixa mitt sovrum. Maja skurade och fejade och putsade, jag strök gardiner och så här fint blev det:

Vi har plockat och fixat och städat och käkat räkor och pratat och städat mer och burit lådor. Och druckit vätska. Vi har flyttat trummor till Magnus och vi har flyttat tillbaks trummor från Magnus… Hon har kört mig till Maxi så jag fick handla ännu mer och klämma och känna ännu mer, och allt har varit bara såå inspirerande i helgen som var!

Så inspirerande att jag har rensat och kastat (dvs pekat med kryckan och Fredde har rensat och kastat…) och det kommer till slut att bli jättefint här hemma. Jag har planer liksom…Och jag har fått en walk-in-closet! För närvarande innehåller den gamla modem och en massa sladdar, ett akustiskt trumset, en klädstång, en lagerhylla och en stereo. Bland annat.

En vacker orkidé som jag inhandlade när vi körde förbi Bergianska:

Tänk…att bara flytta en blomma från ett rum till ett annat kan göra en så glad!

TACK MARIA FÖR ATT DU KOM HIT OCH INSPIRERADE MIG OCH HJÄLPTE MIG – JAG BLEV GLAD AV DET

Glad…det har jag inte varit idag på jobbet…bara eländeselände…Jamen det är så förb. besvärligt att förflytta sig. Jag AVSKYR hela den här fotföljetongen. Helt galet. Och helt galna konsekvenser. Och helt galet allt runtomkring.

Men:

Tre positiva saker som händer just nu:
1) Fredrik och jag har det riktigt mysigt – Vi äter isterband till middag som ett exempel!
2) Sen kommer jag inte på så många positiva saker…
3) Måste man vara så himla överpositiv jämt??? Jag bara undrar…Jag kan då inte vara det på beställning iallafall. Idag blev jag beordrad att vara positiv. Det var en lustig upplevelse i sig, så det kanske var positivt?

Mange är härmed officiellt utflyttad! Han har sovit sina första 2 nätter i sin nya lägenhet och det funkar jättebra säger han! Igårkväll hade Fredde och jag besök av honom på middag och det lär bli otaliga resor fram och tillbaka för honom när han ska tömma resterande kvarlämnade pinaler från mitt sovrum till lägenheten.

I sovrummet börjar det också att ta form! Jag ser ljuset! Jag har iallafall (nä nu ljög jag…Fredde har) baxat in min säng och mitt jättetunga linneskåp dit och jag har sovit första natten där. På sprillans ny tjock härlig madrass! Men i mitten av rummet står en liten (stor) ö med dammiga elektronikprylar, och ”datorrummet” ska vi inte tala om…det som sedemera ska bli min klädkammare. Eller hur det nu blir.

Mycket pyssel lär det bli iallafall, och jag är sååå tacksam över att Majsan kommer hit i helgen och hjälper mig! Det går liksom i snigelfart när jag släpar mitt sjuka ben efter mig. Också så försöker jag ju att hinna med jobbet också. Med mycket besvär krånglar jag mig till kontoret emellanåt, resten av tiden jobbar jag hemifrån. Men det är besvärligt allting och jag är exakt lika förbannad nu som jag var 18 september. Frustrerad och förbannad och pissless helt enkelt.

Så nu vet ni det.

Men det  börjar ta form som sagt…

Tredje helgen i rad på IKEA med rullstol. Men denna gång med min ”egen” rullstol. Lillis är här och vi har hyrt storbil på Statoil och det resterande har flyttats. Men jag hade liksom en liten vision av att Manges rum skulle vara helt tömt och vitt och bara för mig att flytta in i…hmm…så det var bara en illusion… Det lär vara en hel del pyssel så att säga innan det går att flytta in där. En säng ska bort, en klädkammare ska tömmas etc. etc.

Jag handlade lite till mig själv iaf på IKEA denna gång! Jag köpte en ny (dyr) tjock bäddmadrass till min säng, jag köpte nya gardiner och lite sånt där runt-omkring ni vet. Vadå? Ja men en lampa hit och en pläd dit…

En heldag igen på IKEA alltså, och så en sväng till MediaMarkt och så storhandling på ICA MAXI igen. Jamen jag måste ju fylla upp Manges skåp…eller?

Men sen var jag slut som en trasa och ont i foten som bara den. Tacorullar och så bums i säng. 11 dagar/nätter kvar nu! Till vadå? Tills gipset ryker förstås

Det minskar… Och även omfånget på tårna blir mindre. ÄNTLIGEN ser tårna inte ut som körsbärstomater längre. Jag börjar urskilja den ursprungliga formen på dem! Så det kanske finns hopp

…tills gipset ryker. Varför nätter? Jo för att förutom ALLA andra saker som jag är förhindrad att göra pga gipset, så går det knappt att sova med ett ben i paket. Jag klarar det dåligt hursomhelst…

Igår var det shopping på hög nivå på IKEA Kungens Kurva. Mange och jag blev ditskjutsade av morfar och Fredde, och ”fick” en hel dag på IKEA. Det slutade med mig fullastad med grejor i rullstolen, en sprängfylld kundvagn och en sån där större vagn med tag-själv-paket på. Som ett tåg med tre rullande vagnar i kassan. Och 7000 kr fattigare. Bara småprylar. Eller en och annan större grej också. Två vändor blev det förresten, F&M var där och köpte bokhyllor på morgonen först. Ja jag säger då det… Men nu börjar det ta form i Manges lägenhet! Jättemysigt kommer det att bli där!

Dagens klipp gjorde vi dock innan vi åkte ut till IKEA. Mange hade ju bestämt sig för en soffa som ser ut så här på IKEA:

Efter lite snabbt letande på Blocket så hittade vi en likadan som ny i Vasastan. Ny på IKEA kostar den 7995:-, och han skulle alltså beställa en igår, men den här köpte vi för 4000:-, och då fick vi med en sån där bricka som han kan sätta fast på armstödet och ett fullt fungerande köksbord, ett klaffbord i vitt och björk till köket! Snacka klipp!

HELT slut efter denna dag så lastade vi in allt i myslägenheten i Traneberg och så hem med foten i högläge i soffan. PUST!

För 11 år sen var jag i branschen, näthandelsbranschen…Då sneglade jag mycket som inspiration på NetXtra och kom fram till att NetXtra inte kunde inspirera mig i utvecklandet av det jag höll på att utveckla. Och så gick det som det gick med det. Mitt projekt alltså. (Men det höll i 5 år iallafall…)

Nu, nu tackar jag NetXtra för maten. Trots en oinspirerande sajt. Och trots att det är alldeles för dyrt. 25.90/kg för bananerna…hmpff… MEN, precis som jag själv diskuterade 1998 – den som är i behov av tjänsten att handla mat på nätet och få den hemlevererad ända in på köksgolvet, den är beredd att betala för den tjänsten. Och det gjorde jag igår. Helt fantastiskt härligt att kunna ligga i soffan på kvällen och göra sina matinköp och få hela rasket hemburet dagen därpå.

Idag är det lördag igen. Den fjärde lördagen i rad med gipsad fot. Jag smider planer. Skadeståndsplaner…

Ännu en lördag i soffan. Jag ska försöka att tvätta igen.

Halva Manges gamla rum är nu förpassat till Alvik. Pappa är fortfarande kvar, Fredde och han är ett riktigt tight renoveringsteam nu. Mange är där och inspekterar. Jag är bara less…

Att jobba hemma är betydligt mindre besvärligt än att jobba på kontoret. Här kan jag ju åka rullstol mellan rummen, jag vägrar helt enkelt att böka med mig rullstolen till jobbet, där är det kryckor som gäller. Och jag får mycket gjort när jag är ifred och jobbar på. Men jag saknar såklart det kollegiala och sociala på jobbet. I morgon ska jag dit igen så då blir det kul

Hösten börjar komma utanför fönstret ser jag. Det saknar jag också – att få komma ut!!! Det är ju bara backar här där jag bor så jag är lite skrajsen för att ta ut rullstolen…huh… Oktober är ju annars min favoritmånad med alla färger

Utsikt från balkongen

Höst på balkongen

Jag på höstbalkongen

Ja, ungefär så här långt sträcker sig min värld theese days…

Igår släpade jag mig iallafall iväg med pappa till Manges lägenhet och grejade. Vi (läs pappa och Fredrik) målar och fejar, bygger säng och fixar, byter kranar och plockar. Nu står iallafall en byrå på plats. Snart är den färdigmonterad också…Det går sakta men säkert framåt. Idag jobbar jag hemma och pappa och Fredde är där och pysslar. Vad gör Mange? Han jobbar på sitt håll såklart.

Att jobba på kontor går alldeles utmärkt trots handikapp. Det testade jag på idag. Taxi till jobbet och skjuts av pappa och Fredde hem. Men jag är rätt trött i benen och armarna.

All upptänklig uppmärksamhet har jag fått idag. Snacka om att bli sedd

Men nu ska jag jobba hemma några dagar, och sen på kontoret igen. Jag nämnde att jag har lite lugnare än vanligt i min agenda, så istället lär jag bli överhopad med arbete de kommande veckorna, men allt är bättre än att sitta hemma sysslolös, så jag tar emot det med öppen famn. Mer arbete alltså.

Jag vet inte…men foten känns liksom halvbedövad i det här nya gipset. Jag tror att det trycker på nån nerv vid fotknölen på utsidan. Men det går väl till sig. Det hoppas jag. Jag ska iallafall leva med det här eländespansaret i 4 veckor. (Jag avskyr det…men det kanske har framgått…) Fatta – 29 oktober, det är hur långt som helst dit!

Pappa och Fredde har byggt säng och målat och grejsat hela dan i Manges lägenhet. Jag har uträttat diverse stordåd här hemma. Som t.ex att krångla mig ner i tvättstugan med rullstol. Rullstolen var perfekt. Utan den hade jag inte grejat tvättstugan. Jag lastade tvätt och tvättmedel och allehanda attiraljer i knäet och sen var det ”bara” att ta hissen ner. Tills tröskelproblemet uppstod. Men det fixade sig det också. Dra lakan i draggrejen var en hit, bara att rulla fram och tillbaka ju!

Strykning har också funkat. Strykbrädan på lägsta höjd och sen var det bara att rulla i sidled och stryka!

Men sen började eländet…alltså vad är det för olycka som drabbat vår familj? Jag skulle duscha inför handlingen, som vanligt så packades gipset in med plastkassar och silvertejp. Helt underbart att duscha, tills jag märkte att jag står helt enkelt i vatten med foten, påsen var såklart trasig. Det rann som en kran från hälen och inifrån plastgipset. Då fick jag gråtattack nummer 1.

Och Magnus ligger och kvider bara med sitt sår på hornhinnan. Han kan göra en sak i princip, och det är att blunda.

Så skulle vi då lasta in rullstol och åka till ICA MAXI. Vilken syn. Mange i solglasögon skjutsar sin handikappade i rullstol mamma inne i affären. Den enda som är normal är morfar ju… I parkeringshuset när vi höll på att mecka med rullstolen i bagaget och allt trassel, så skämtknuffade Mange mig med påföljden att jag låg som en skramlande hög på backen. Ett fasligt bestyr med alla självscanninggrejor och dammsugare och en jättevagn, och så jag som en ilsk kärring i rullstol och Mange the Man i glasögon à la Andreas Carlsson. Jaja…Tre och ett halvt tusen (!!!) fattigare så lyckades vi få in allt i bilen.

Vi själva urpackningsskedet hemma så lyckades jag trassla in mig i fotstöd på rullstolen och kryckor så jag rasade ihop i trapphuset och smällde till den brutna foten ordentligt. Då fick jag gråtattack nummer 2. Helt sjukt allting.

Kvällen ägnades åt att försöka blåsa in luft med hårtorken så att vadden inne i plastgipset torkar. Jag vågar inte ens gissa på hur hudens struktur ser ut när jag får bli befriad från denna plåga den 29 oktober. Fatta – det är en hel månad tills dess! En månad med våtvarmt omslag…nä, men det lär väl torka upp hoppas jag…

Säga vad man vill, men jag lever ett händelserikt liv just nu. Det händer inte så många saker, men det som händer är desto större.

Detta var dagens rapport från sjukstugan.

Hittat via google:

Så man kan lura sig själv till att tänka positiva tankar…

Jag hade tydligen inbillat mig själv att jag skulle få tabort gipset igår fredag. Inbillning kan man leva länge på! Inte då, 4 !!! veckor till med gips! Jag tror jag blir tokig! Hela oktober ju! Bästa månaden på året! Och här som det ska flyttas åt Mange, jag ska (tänkte…) köpa nya möbler både till vardagsrummet här och mitt nya sovrum, massor med grejor som ska fixas helt enkelt och jag kan inte göra någonting själv! SURT!!!

Nu är iallafall pappa här. Min älskade pappa som fick krångla sig till Ursvik och kvittera ut en rullstol till mig på väg hit igår. En historia för sig. Rullstol? Vad ska jag med den till? Jo men tänk, en dag på IKEA med kryckor det funkar inte. En dag på IKEA i rullstol låter tvärtom riktigt bekvämt

Men här inne i lägenheten funkar inte rullstol. Jag hoppar som en liten (stor) gräshoppa (dunderklump…) här hemma mellan rummen. Mitt största problem fortfarande är hur jag ska få med mig kaffemuggen från köket till rummet. Kanske kan hoppa och skjutsa kaffekoppen i rullstolen?

Jag är:
1) Irriterad
2) Frustrerad
3) Hur Less Som Helst

Men nu är det tidig lördagmorgon, alla sover inkl. pappa, jag sitter här och gnäller och så ska vi se vad som kommer att hända idag. De ska bygga loftsäng i Manges lägenhet bara de vaknar. Jag vill till ICA MAXI och jag vill till IKEA. Vi får se om det sker idag eller i morgon. Nu ska jag duscha iallafall. Bara det är ett helt projekt. Jag skrattade för mig själv när jag kollade i packningen i veckan när jag bodde på hotell. Där låg plastkassar, silvertejp och en sax. Tre oumbärliga saker när gipset ska packas in inför den dagliga duschen. Plastkassar är hårdvaluta här just nu.

Nog om detta – nu är det väckningstajm här

Vem har tvingat mig ut på jobb? Ingen alls…snarare tvärtom. Jag har tvingat mig själv ut ur sofftristessen. Jag har bytt sofftristessen mot Scandic-tristessen…Nä, det är faktiskt helt ok att vara här. Och jag fick frukost på rummet i morse! Något som aldrig inträffat tidigare på ett vanligt Scandic.

Igår stod jag tappert och var kursledare och rattade runt 29 kursdeltagare med mina kryckor. Skitjobbigt! Både för dem och för mig tror jag…

Assistenten Fredde var till helt otrolig hjälp under dagen. Han fixade allt! En win-win situation.

Men idag har jag ont i foten. Något har min fantastiska höj och sänkbara fotända (e?) i sängen underlättat under natten, men inte är det särskilt bekvämt, det kan jag inte påstå…

T minus 3 days and counting = på fredag ryker (förhoppningsvis) detta klumpiga gips och bytes till en modernare modell.

Först den här:

Kollat lite i forsränningsarkivet. Har visat ”snälla” bilder förut…men här kommer tidigare opublicerat material ;-)
(Allt fotat av fotografen Marcus som var med oss i Åre)

Nån som testat att måla golvlister med ett eftersläpande underben i bautagips? Inte? Var glad för det, för det var inte en helt angenäm upplevelse, jag vet för jag har testat…

Jag är alltså så apless på det här gipset. Jag har ont i foten, ont i höften, ont i andra foten, ont i benet, ont i höften, ont i armarna, ont i magen…ont överallt! Och igår blev jag så less på hela situationen, dvs så less på att sitta/ligga i soffan att jag bestämde mig för att följa grabbarna till Manges nya lägenhet. Det blev dyrtaxi fram och tillbaks till Alvik, och så bytte jag soffan till ett golv med täckpapp istället. När jag inte låg och ojade mig så målade jag alltså golvlisterna. Det lär ha varit en syn det….

Men det var en positiv känsla att göra någonting istället för att bara sitta och gnälla. Sen fick foten lida på kvällen av sviterna, men det är smällar man får ta.

Kvällen firades med god pasta och köttsås med röd paprika och två JÄTTEstora godispåsar med lördagsgodis att äta ur, och så såg vi Slumdog Millionare på dvd. Jag älskar att se filmer 2 ggr, det är så mycket detaljer som man upptäcker andra gången!

Tre positiva saker som hände igår:
1) Jag tog mig för att se ngt annat än vardagsrummet ur soffperspektiv!
2) Långt samtal med Nina
3) Godispåsarna

Snälla Ester kom till mig igårkväll med kinamat, en fin kartong exklusiva chokladpraliner från sig själv, och en påse uppskattning från min chef! Jag blev så glad så glad Jag fick en humorbok om Mia&Klara att fnissa åt

Alla är så snälla. När jag kom hem från sjukhuset förra fredagen (huh…har jag alltså haft det här h-vetesgipset i en hel vecka redan?) så stod ju här på bordet blommor från Maja, och i veckan kom blomsterbud från jobbet, ytterligare en vacker höstbukett. Jag känner mig så uppskattad och ompysslad! För att inte tala om hur jag uppskattar tålamodet hos min familj som passar upp mig när jag bara sitter här i soffan och gnäller. Just nu gnäller jag om att jag vill ha frukost till soffan, jag ska snart ha tel-möte med jobbet och vill ha en macka innan…