Nu är matplatsmakeovern genomförd. Jag är helnöjd (förutom att jag skulle ha köpt en större matta…)

Så här blev det:

En extraplats att ställa ifrån sig grejor på fick också plats i det nya köket

Vackra rosor på bordet

Och vacker Sessan med lika vacker pappa!

Jag är alltså helnöjd med köket. Det blev HELT annorlunda. Det var ju så mycket prylar i köket förut så att jag fick ont i huvet så snart jag gick in dit. Det jag saknar nu är bara någon slags kommunikationsenhet i köket. Eller musikmaskin. Helst en kombination… Vi får se hur det blir. En radio måste jag ha iallafall. Det går väl inte att laga mat utan radio?

Mor&far&katt har nu lämnat Stockholm. En intensiv möbelinköpshelg och målning&monteringshelg/vecka är över. Tack mamma för möblerna! Igår var det ”finmiddag” i nya köket och med Mange som gäst. Det serverades med inspiration från Tinas Cookalong Rårakor med rom, lök och creme fraiche till förrätt, entrecote, muscavado/vitlökstomater och hemgjord bearnaisesås till varmrätt, och så hallonsoppa med stjärnanis och vanilj och chokladmousse till efterrätt. Lyckat och gott!

Foten hänger med hjälpligt. Ska försöka med sjukgymnastik i morgon igen. Jag hoppas att jag överlever. Idag är första dagen som jag klämt in foten i en vanlig sko. Nåja, vanlig och vanlig…jag letade fram en sko med kardborrknäppning. Med skohorn och lite vilja så gick den på foten, den gick inte att stänga, men det blev snyggare till kjol än de långa båtarna jag klafsat omkring i hittills. Och riktigt klatchigt blev det med moderiktiga knästrumpor utanpå nylonisarna. Ingen som såg att det var svarta stödstrumpor…jaså…det var dom som såg?? Jaja…det funkade iallafall

Tre positiva saker som hänt sen sist:
1) Ja självklart att köket blev så fint!
2) Fredde som målat och fixat
3) Att jag inhandlat en sådan skön extrasäng som jag sovit på i 6 nätter. Funtar på att fortsätta sova i den…nä, det gör jag inte…

 

Tågresan hem från Östersund var härlig. Jag hade ju tänkt rapportera från tåget liksom, men det härliga var att det var just ett InterCity-tåg utan möjlighet till vare sig elkontakt eller nätverk, så jag klippte till på Dan Browns nya och kopplade av hela tågresan istället. Järvsö, Ljusdal och Bollnäs bara schvischade förbi. Regn och rusk ute – desto härligare med en god bok. Det enda störande momentet var Kikki Danielsson som klev på i Bollnäs och pladdrade sig fram till Stockholm. Jag satte i headsetet och det blev lite tystare.

Här hemma var det fullt hus redan i fredags! Mamma och pappa är här, de har bilat ner, och vi har varit på IKEA och Mio och diverse möbel- och mattaffärer. Äntligen så har jag bestämt matbord. Det blev ett ovalt Plaine från Mio, vitt högblankt laminat och med spännben, Miller stolar från samma ställe i vitt läder, och en Sydney matta ljusgrå. Också den från Mio. Jag handlade ett par vita tavelhyllor på IKEA, och Beckers ”Havsvind” (turkosgrön) färg som fondvägg. Oj, glömde…jag köpte ju en sån där köksbänk på hjul på IKEA också…vad heter den…jag orkar inte kolla. Men den är fin iallafall. Björk tror jag visst att det är. Det blir ”svalt nordiskt” som det brukar heta i mitt kök. Havsvind på väggen och ljusgrå matta…himmel möter hav möter sten. Så blir det!

Det kändes annorlunda att vara på IKEA utan rullstol…

Idag söndag har vi varit hos Mange och fikat. Och mojmoj har sytt köksgardiner. Han har fått fint därborta lillen. Mysigt.

Nu ska jag packa ryggan och göra mig iordning tills i morgonbitti. Pappa ska skjutsa mig till jobbet, jag pallar inte promenaden till o från bussen. Det känns som att foten håller på att gå av. Det gör den nog inte, men det känns så. Tre veckor sedan gipset rök och så känna det så här. Ska de va på de viset…va? Va?

Jag har nyss haft en ordentlig utmaning, jag har ätit en sen frukost på hotellet bestående av ägg och mackor, nyponsoppa och en bulle. Detta skulle smygas in genom munnen samtidigt som jag hade telefonmöte. Smidigt…Men jag lyckades tror jag. Lyckades äta frukost utan att nån märkte det alltså. Oops…kanske inte skulle skriva det här då…

Snart går mitt tåg från Östersund. En sjukt bra vecka har jag haft här uppe. Så många fantastiska människor det finns! Jag känner uppskattning och värme! Och lätt huvudvärk efter en sen kväll med dessa fantastiska människor…

Nu kommer taxin

En överraskande trevlig tågresa är jag med om just nu! Jag gillar ju att åka tåg, och inte blir det sämre av att åka i första klass och få god mat: Jättegod tomatsallad till förrätt, Biff Lindström med goda rotfrukter och så nån citron/vanilj-pudding till efterrätt. Mums. Stödstrumporna är på, de smiter åt jättehårt över vaderna, men gör ingen större verkan över fotknölarna och tårna och själva foten…Jag får väl köpa nya.

Jag tror jag ska döpa om den här bloggen till ”En sjuk blandning av fötter och andra besvär” Det är ju bara en massa gnäll här nuförtiden…

Nämen just nu precis just nu så går det ingen större nöd på mig. Jag är mätt i magen, jag kommunicerar med familj&vänner på FB, jag snackar i telefon och jag lyssnar på musik i lurarna. Just nu Lugna Favoriter 104,7, en kanal jag brukar bli deppig av annars, men nu när vi susar genom skogarna så passar det rätt bra! Just nu är det ”Killing Me Softly..” som fyller öronen. När jag tittar ut nu så ser jag en sjö som det glittrar i. Jag tänkte skriva att det är månen som speglar sig, men det måste ju vara en lampa…det är ju tjocka moln över landet så det kan knappast vara månen?

Vart är jag på väg? Jo till Östersund, skrev jag det tidigare? Vet inte var jag skrev det. Mycket man ska skriva hela tiden…uppdatera alla. Kan vara svårt emellanåt när man knappt är uppdaterad själv… För övrigt ska man inte skriva man. Man ska skriva jag. Jag ska skriva jag. Många funderingar så här mitt emellan Ånge och Bräcke. Snart framme. 21.05. Denna gång har jag förbeställt taxi så jag slipper jaga takräcken…

Tre positiva saker som hänt idag:
1) Tagit det helt lugnt på förmiddagen. Softat.
1) Fredde följde och släpade resväska till Centralen. Som tack fick han en Whopper
2) Najs tåg!

Jättemånga dagar har det gått sedan jag uppdaterade här. Och i jättemånga dagar har jag haft ont i foten. Jag börjar faktiskt tycka synd om mig själv nu…det stora bakslaget kom i fredags då jag skulle på mitt första besök hos sjukgymnasten. Hon bara petade på foten typ så svullnade den upp till en fotboll igen. Vi får se, jag ska väl tillbaks till doktorn och göra en sådan datormografiröntgen igen antar jag. Jobbigt är det hursomhelst!

I går hasade jag mig iväg med stor packning (gardiner) till Mange i Alvik. Vi utforskade hans tvättstuga. Jag förflyttades tillbaks i tiden till Ludvigsbergsvägen, vissa likheter lokalmässigt med hans tvättstuga. Men maskinparken är typ 30 år modernare, så det är ju tur!

Han har fått det jättemysigt därborta i lyan. Och här hemma har det blivit annorlunda. Fredde har fixat och grejat, så nu har jag datorplatsen och hyllor i mitt rum, köket ska bli just ett kök, och i ”Manges extrarum” så har silversmedjan flyttat in. Och mina kläder. Jag får ta och köpa en pulversläckare…

Nu sitter jag här inne i mitt rum och skriver och allt känns jättekonstigt. Alltså att jag sitter i ett sovrum med datorn. Jag ångrar mig redan…Nä, men det blir nog bra. Foten blir bra och allt annat blir bra, eller hur? Men man blir ju inte direkt upplyft när man kollar ut genom fönstret…genomgrått och regnigt och fult. Solen har inte varit framme på två veckor tror jag, eller har den det? Jag har ju bara sett diverse Scandichotell från insidan…

Men inte ser det så upplyftande ut?

Visstja, jag åker ju till Östersund en vecka idag. Ska kolla hur det ska bli där…Huh…

Alltså, vad ska jag ha för skor på mig??? Jag får ju inte in foten i några vettiga skor! Snö? Funkar Birkenstock då?

Tre positiva saker som har hänt i veckan:
1) En fin Azalea på stam som jag fick av Sofias grupp i torsdags
2) Det blev fint med gardiner hos Mange
3) Fredde flyttat skrivbordsplatsen – fint!

 

Jag behöver nya möbler till köket. Här ligger jag på Scandic-soffan och filurar lite och funderar på varför det inte finns något matbord som jag känner att Detta Vill Jag Ha, sådär ögonblickligen liksom.

Vad ska jag välja?

Helst vill jag ha detta vackra Superellips från Bruno Mathsson, men känns inte riktigt som den investering jag är beredd på just nu…men snyggt är det…

Eller något av dessa Mio-alternativ?
 

Eller det här?

Eller blir det helt enkelt ett IKEA-bord?

Sen återstår ”bara” valet av stol…Suck.

Och vad väggen ska få för färg.

Värdsliga saker. Nu ska jag tillbaks till jobbet i tanken och engagera mig i mänskliga saker.

Ett himla flängande har det varit den här veckan. Eller förra veckan kanske är mer korrekt att skriva nu när det är tidig måndagmorgon en ny vecka. Den här veckan. Äsch vad struligt det blev…

Hursomhelst så flängde jag iväg till Uppsala förra veckan och försökte jobba. Det gick förvånansvärt bra att jobba och det var jättekul till och med. Kanske berodde på att jag hade en kollega vid min sida som tog hand om allting…

I lördags satte jag mig på ett flyg till Ronneby för att vara med på Ester&Jonas stora 40-årskalas! Sån tur att jag kom iväg, jag var ju lite orolig där ett tag innan jag fått bort gipset – tänk om jag inte hade kunnat åka! Men det gick så bra så! Lite konstigt bara att ta på sig finklänningen, toppa med kryckor, och så Birkenstock på fötterna…

Ett härligt kalas, god mat, trevliga gäster och en otroligt varm och generös familj som värdar – TACK!

Men alltså jag har missat totalt det här med att det är ordentlig höst nu. Eller förvinter kanske det heter. Det är ju svinkallt! Detta faktum blev ytterst påtagligt när jag stod på Hässleholm C och Öresundstrafiken hade sett till att jag missade tåget från Hässleholm till Stockholm…brrr…. Strul med biljetter till nytt tåg, jag fick byta plats 4 gånger till Sthlm…smidigt med kryckor och alla attiraljer…

Utsikt från tågfönstret:

Nu är det som sagt tidig måndagmorgon, ladda för ny vecka på ett nytt Scandic… Och så måste jag hinna fixa klart här hemma också med alla nya utrymmen…å hej å hå…

Tre positiva saker som hänt sen sist:
1) Esters kalas!
2) Jag har klarat av att resa omkring utan hjälp
3) Foten blir mindre och mindre för varje dag

Igår ”promenerade” jag på stan! Syftet var att handla ett par skor. Man skulle kunna uttrycka det som att jag var ute efter fotbollsskor. Fotbollsskor för att foten är stor som en fotboll.

Egentligen ville jag handla sådana här:

Men det fick bli sådana här:

Ett par herr-Reebok…dessutom i ett par storlekar större än min normala. Så den vänstra skon glappar trots hushållspapper i tån, och den högra klämmer som en…ja jag vet inte vad.

Men jag står stadigt iallafall och det funkar. Men inte har jag speciellt snygg gångstil, jag vaggar fram som en anka. Och ONT gör det, men det funkar.

Var går jag omkring då? Jag går omkring på ett Scandichotell. Jag har tre scandic-veckor framför mig nu, så det är bara att träna. Jag ”gymmar” på morgonen efter mitt träningspapper. Hoppas på att kunna släppa kryckorna snart.

Och det är väl tur det…tänk om jag skulle börja gå baklänges istället?

Inomhus och gymmat idag. Jag vickar på tårna, jag vickar på foten, och jag sträcker ut vaden. ”Vadmusklerna” är liksom en tom påse med fett i…och foten ser ut precis som en gummihandske när man har blåst in luft i den.

Annars är det bra

Förstå: JAG KAN GÅ!!!! Visserligen går det väldigt väldigt knaggligt, och gångstilen är typ hasande myrsteg, men ändå – GÅ! Inte hoppa utan gå! Jag var uppspelt som en, ja jag vet inte vad, där på ortopeden i förmiddags. Och sen när gipsmannen sågat bort gipset så började jag storgrina istället. Jamen det var en för ynklig syn det lilla lilla smala benet och en vrist i storlek med tummen (överdrift…) och så en svullen klump till fot. En färgglad klump. Röd/blå/lila/brun. Och hårig. Inte klumpen/foten men benet…

Nåväl, det blev en taxi (fatta att det är jag som håller taxi 020 flytande theese days) en taxi hem och badkaret direkt! E n  s å d a n  u n d e r b a r  k ä n s l a att få bada! Sist jag badade var 15 september och då var det i Gevsjöströmmarna…med våtdräkt på…

Eftermiddagen tillbringades i soffan kliandes på benet!Ljuvligt!

Sedan kom Mange och vi åt biffar och så bio på Rigoletto - This Is It! Det kändes som ett ”avslut” liksom. Och så kom det en och annan liten tår också. Mer skriver jag inte om filmen för jag är fortfarande helt uppfylld av den. Taxi till bion förstås (11:e taxiresan denna vecka…) och klart olämpligt att gå på bio med en klumpfot, men vad gör man inte…

På tal om Rigoletto…det hade varit galapremiär strax innan – Vince Vaughn hade trampat omkring där på scenen strax innan!

Tre positiva saker som hänt idag:
1) Jag
2) kan
3) gå!

Hur Långsamt Som Helst – fråga mig, jag vet! Jag väntar på att klockan ska sega sig fram till 9 nu på morgonen så att jag får sätta mig i taxin till sjukhuset och få domen om foten. Förhoppningsvis så ryker gipset, men man kan ju aldrig vara riktigt säker…Om ärligheten ska fram så är jag faktiskt riktigt nervös. Hur ser benet ut där innanför gipset? Snart får jag se. Kanske…

Fin i håret är jag iallafall. Jag gjorde ett uppmuntringsbesök hos Linda på Kruse&Co på Sibyllegatan igår, jag kryckade mig upp för trapporna och fick sitta i massagestol och allt. Och på köpet blev jag blond och fin i håret igen! Livsandarna återvände en smula kände jag

Tick tack tick tack…tick…tack…..Öka!!!!!

Jag ser en båge av ljus när jag drömmer…eller kanske är det en regnbåge? Och vid slutet av regnbågen står en skatt…en kruka fylld med rent guld…en skatt…plötsligt hoppar doktorn upp ur krukan och viftar lite över foten och säger att den är hel…gipset är borta, inga körsbärstomater till tår, utan foten är hel och fin…och så skuttar jag upp ur sängen och hoppar omkring som en toka och sedan springer jag ut och plumsar i alla höstlöven

Drömmar…

Ljusbåge? En ljusbåge uppstod tydligen av kortslutning i kontakten bakom spisen i lördagskväll när Maja och jag satt och drack vätska och jag fumlade omkring med vätskeglaset…det sa PANG och allt blev kolsvart. Det var bara te å springa upp till vaktis och be honom byta huvudsäkringen. Sådär lagomt pinsamt…speciellt som vätskan gjort tydliga vinröda spår bakom spisen på sin väg ner mot kontakten…

Maja kom alltså som en räddande ängel till mig i fredags!Vi startade med en rullstolssväng ute i Täby Centrum. Härligt att få bli körd dit näsan pekar och klämma och känna på saker&ting. Jag inhandlade en ny hallmatta av pur glädje! Mange kom på kvällen och kollade Idol, åt entrecote, och packade ihop det sista av sina prylar som vi (Maja) sedan levererade till honom på lördagen.

Lördagen ja…tro´t eller ej, men det blev ännu en dag på IKEA. Denna gång lite kortare dag än häromsistens. Lite kompletteringar bara. Därefter var det dags att fixa mitt sovrum. Maja skurade och fejade och putsade, jag strök gardiner och så här fint blev det:

Vi har plockat och fixat och städat och käkat räkor och pratat och städat mer och burit lådor. Och druckit vätska. Vi har flyttat trummor till Magnus och vi har flyttat tillbaks trummor från Magnus… Hon har kört mig till Maxi så jag fick handla ännu mer och klämma och känna ännu mer, och allt har varit bara såå inspirerande i helgen som var!

Så inspirerande att jag har rensat och kastat (dvs pekat med kryckan och Fredde har rensat och kastat…) och det kommer till slut att bli jättefint här hemma. Jag har planer liksom…Och jag har fått en walk-in-closet! För närvarande innehåller den gamla modem och en massa sladdar, ett akustiskt trumset, en klädstång, en lagerhylla och en stereo. Bland annat.

En vacker orkidé som jag inhandlade när vi körde förbi Bergianska:

Tänk…att bara flytta en blomma från ett rum till ett annat kan göra en så glad!

TACK MARIA FÖR ATT DU KOM HIT OCH INSPIRERADE MIG OCH HJÄLPTE MIG – JAG BLEV GLAD AV DET

Glad…det har jag inte varit idag på jobbet…bara eländeselände…Jamen det är så förb. besvärligt att förflytta sig. Jag AVSKYR hela den här fotföljetongen. Helt galet. Och helt galna konsekvenser. Och helt galet allt runtomkring.

Men:

Tre positiva saker som händer just nu:
1) Fredrik och jag har det riktigt mysigt – Vi äter isterband till middag som ett exempel!
2) Sen kommer jag inte på så många positiva saker…
3) Måste man vara så himla överpositiv jämt??? Jag bara undrar…Jag kan då inte vara det på beställning iallafall. Idag blev jag beordrad att vara positiv. Det var en lustig upplevelse i sig, så det kanske var positivt?

Mange är härmed officiellt utflyttad! Han har sovit sina första 2 nätter i sin nya lägenhet och det funkar jättebra säger han! Igårkväll hade Fredde och jag besök av honom på middag och det lär bli otaliga resor fram och tillbaka för honom när han ska tömma resterande kvarlämnade pinaler från mitt sovrum till lägenheten.

I sovrummet börjar det också att ta form! Jag ser ljuset! Jag har iallafall (nä nu ljög jag…Fredde har) baxat in min säng och mitt jättetunga linneskåp dit och jag har sovit första natten där. På sprillans ny tjock härlig madrass! Men i mitten av rummet står en liten (stor) ö med dammiga elektronikprylar, och ”datorrummet” ska vi inte tala om…det som sedemera ska bli min klädkammare. Eller hur det nu blir.

Mycket pyssel lär det bli iallafall, och jag är sååå tacksam över att Majsan kommer hit i helgen och hjälper mig! Det går liksom i snigelfart när jag släpar mitt sjuka ben efter mig. Också så försöker jag ju att hinna med jobbet också. Med mycket besvär krånglar jag mig till kontoret emellanåt, resten av tiden jobbar jag hemifrån. Men det är besvärligt allting och jag är exakt lika förbannad nu som jag var 18 september. Frustrerad och förbannad och pissless helt enkelt.

Så nu vet ni det.

Men det  börjar ta form som sagt…

Tredje helgen i rad på IKEA med rullstol. Men denna gång med min ”egen” rullstol. Lillis är här och vi har hyrt storbil på Statoil och det resterande har flyttats. Men jag hade liksom en liten vision av att Manges rum skulle vara helt tömt och vitt och bara för mig att flytta in i…hmm…så det var bara en illusion… Det lär vara en hel del pyssel så att säga innan det går att flytta in där. En säng ska bort, en klädkammare ska tömmas etc. etc.

Jag handlade lite till mig själv iaf på IKEA denna gång! Jag köpte en ny (dyr) tjock bäddmadrass till min säng, jag köpte nya gardiner och lite sånt där runt-omkring ni vet. Vadå? Ja men en lampa hit och en pläd dit…

En heldag igen på IKEA alltså, och så en sväng till MediaMarkt och så storhandling på ICA MAXI igen. Jamen jag måste ju fylla upp Manges skåp…eller?

Men sen var jag slut som en trasa och ont i foten som bara den. Tacorullar och så bums i säng. 11 dagar/nätter kvar nu! Till vadå? Tills gipset ryker förstås

Det minskar… Och även omfånget på tårna blir mindre. ÄNTLIGEN ser tårna inte ut som körsbärstomater längre. Jag börjar urskilja den ursprungliga formen på dem! Så det kanske finns hopp

…tills gipset ryker. Varför nätter? Jo för att förutom ALLA andra saker som jag är förhindrad att göra pga gipset, så går det knappt att sova med ett ben i paket. Jag klarar det dåligt hursomhelst…

Igår var det shopping på hög nivå på IKEA Kungens Kurva. Mange och jag blev ditskjutsade av morfar och Fredde, och ”fick” en hel dag på IKEA. Det slutade med mig fullastad med grejor i rullstolen, en sprängfylld kundvagn och en sån där större vagn med tag-själv-paket på. Som ett tåg med tre rullande vagnar i kassan. Och 7000 kr fattigare. Bara småprylar. Eller en och annan större grej också. Två vändor blev det förresten, F&M var där och köpte bokhyllor på morgonen först. Ja jag säger då det… Men nu börjar det ta form i Manges lägenhet! Jättemysigt kommer det att bli där!

Dagens klipp gjorde vi dock innan vi åkte ut till IKEA. Mange hade ju bestämt sig för en soffa som ser ut så här på IKEA:

Efter lite snabbt letande på Blocket så hittade vi en likadan som ny i Vasastan. Ny på IKEA kostar den 7995:-, och han skulle alltså beställa en igår, men den här köpte vi för 4000:-, och då fick vi med en sån där bricka som han kan sätta fast på armstödet och ett fullt fungerande köksbord, ett klaffbord i vitt och björk till köket! Snacka klipp!

HELT slut efter denna dag så lastade vi in allt i myslägenheten i Traneberg och så hem med foten i högläge i soffan. PUST!

För 11 år sen var jag i branschen, näthandelsbranschen…Då sneglade jag mycket som inspiration på NetXtra och kom fram till att NetXtra inte kunde inspirera mig i utvecklandet av det jag höll på att utveckla. Och så gick det som det gick med det. Mitt projekt alltså. (Men det höll i 5 år iallafall…)

Nu, nu tackar jag NetXtra för maten. Trots en oinspirerande sajt. Och trots att det är alldeles för dyrt. 25.90/kg för bananerna…hmpff… MEN, precis som jag själv diskuterade 1998 – den som är i behov av tjänsten att handla mat på nätet och få den hemlevererad ända in på köksgolvet, den är beredd att betala för den tjänsten. Och det gjorde jag igår. Helt fantastiskt härligt att kunna ligga i soffan på kvällen och göra sina matinköp och få hela rasket hemburet dagen därpå.

Idag är det lördag igen. Den fjärde lördagen i rad med gipsad fot. Jag smider planer. Skadeståndsplaner…

Ännu en lördag i soffan. Jag ska försöka att tvätta igen.

Halva Manges gamla rum är nu förpassat till Alvik. Pappa är fortfarande kvar, Fredde och han är ett riktigt tight renoveringsteam nu. Mange är där och inspekterar. Jag är bara less…

Att jobba hemma är betydligt mindre besvärligt än att jobba på kontoret. Här kan jag ju åka rullstol mellan rummen, jag vägrar helt enkelt att böka med mig rullstolen till jobbet, där är det kryckor som gäller. Och jag får mycket gjort när jag är ifred och jobbar på. Men jag saknar såklart det kollegiala och sociala på jobbet. I morgon ska jag dit igen så då blir det kul

Hösten börjar komma utanför fönstret ser jag. Det saknar jag också – att få komma ut!!! Det är ju bara backar här där jag bor så jag är lite skrajsen för att ta ut rullstolen…huh… Oktober är ju annars min favoritmånad med alla färger

Utsikt från balkongen

Höst på balkongen

Jag på höstbalkongen

Ja, ungefär så här långt sträcker sig min värld theese days…

Igår släpade jag mig iallafall iväg med pappa till Manges lägenhet och grejade. Vi (läs pappa och Fredrik) målar och fejar, bygger säng och fixar, byter kranar och plockar. Nu står iallafall en byrå på plats. Snart är den färdigmonterad också…Det går sakta men säkert framåt. Idag jobbar jag hemma och pappa och Fredde är där och pysslar. Vad gör Mange? Han jobbar på sitt håll såklart.

Att jobba på kontor går alldeles utmärkt trots handikapp. Det testade jag på idag. Taxi till jobbet och skjuts av pappa och Fredde hem. Men jag är rätt trött i benen och armarna.

All upptänklig uppmärksamhet har jag fått idag. Snacka om att bli sedd

Men nu ska jag jobba hemma några dagar, och sen på kontoret igen. Jag nämnde att jag har lite lugnare än vanligt i min agenda, så istället lär jag bli överhopad med arbete de kommande veckorna, men allt är bättre än att sitta hemma sysslolös, så jag tar emot det med öppen famn. Mer arbete alltså.

Jag vet inte…men foten känns liksom halvbedövad i det här nya gipset. Jag tror att det trycker på nån nerv vid fotknölen på utsidan. Men det går väl till sig. Det hoppas jag. Jag ska iallafall leva med det här eländespansaret i 4 veckor. (Jag avskyr det…men det kanske har framgått…) Fatta – 29 oktober, det är hur långt som helst dit!